Vid den skinande vita plattformen vid metrodepån i Hagalund står en stor staty försedd med hästsvans – det är Emma lämnar ett spår, konstnären Kim Simonssons nyligen offentliggjorda beställningsarbete för stationen. Konstverket Emma lämnar ett spår, som finansierats av EMMA – Esbo moderna konstmuseum, smälter in i stationen tack vare sin vita färg men uppmärksamheten dras till hennes färgglada handflator: Emma har helt tydligt doppat händerna i en tunna med målarfärg.
Kim Simonsson funderade länge över vilket slags verk som skulle passa det offentliga utrymmet, en metrostation där 26 000 passagerare dagligen kommer att passera enligt Straficas uppskattning.
”Att planera ett verk för ett offentligt utrymme är i många avseenden mer utmanande än för en privat beställare, eftersom verket måste tåla användning. Även valet av material är viktigt. Temat kan inte heller vara vad som helst eftersom det rör sig om en offentlig plats”, säger Simonsson.
Den slutliga idén om den spjuveraktig Emma som skapar handavtryck på väggarna fick Simonsson under en promenad med sin partner i Fiskars.
”Jag ville att verket skulle vara anarkistiskt, men inte för anarkistiskt. Under promenaden kom jag att tänka på ett barn som målar på väggen – att måla på väggar är ju väldigt befriande”, säger Simonsson.
Slutresultatet blev Emma, som inspirerats av bl.a. Lilla My och konstnären Frida Kahlo och vars formspråk blandar realism och mjukheten hos animerade karaktärer. Statyn skulle ursprungligen ha håret i hårknut på samma sätt som Lilla My, men så blev det inte.
”Dessa förebilder, starka kvinnor har ofta haft en hårknut, men på en staty ser denna frisyr alltför statisk ut. En hästsvans ger luftighet”, säger Simonsson.
Emma står stadigt på stationsplattformen. Statyn är bultad fast i plattformen med en halv meter långa bultar, så den kommer definitivt att stå kvar på sin plats. Materialet för Emma är hållbar brons, som målats vit med undantag för händerna.
Emmas spår är synliga på stationen, de första redan då passagerarna kommer upp med rulltrapporna mot biljetthallen. Grönt, gult, rött och blått dekorerar väggarna. Liknande avtryck finns runt om i stationen och historien fortsätter även i form av en digital animation.
”Emma är en stark och självständig figur. Visst skulle det vara roligt om någon besökare på metrostationen blev kompis med henne”, skrattar Simonsson.
